Marseljäsen

1

Framåt, I barn av fosterlandet,

vår äras morgon lyser klar !

Emot oss fräckt förtryckarbandet

 :,:djärfs höja sina blodstandar. :, :

Vårt öra re´n från fjärran lystrar

till soldateskens hemska larm,

som smyger skonlöst vid vår barm

att strypa mödrar, vif och systrar !

 

(Refr.)

Gif akt, medborgare !

Slut leden, rot vid rot !

Framåt ! om orent blod

än forsar kring vår fot !

 

2

Hvad vill då denna hord af trälar,

som piskas våra led emot ?

Tror man sig kuva fria själar

 :,:med fängsel och med fjättrars hot ? :, :

Mitt folk ! I forna dar de brände

på krökta ryggar skymfens sår.

Nu ingen tvinga oss förmår

i träldom åter och elände !

 

3

Vad ? Skola främlingar befalla

och våra bygder stifta lag ?

Och våra unga krafter falla

 :,:för fala soldenärers slag ? :, :

O, Gud ! Om trälar skola böja

vår nacke under okets tvång !

Om nidingar ännu en gång

till våra härskare sig höja !

 

4

Ve ! er, tyranner ! Ve ! och bäva !

Med fasa ser er an en värld !

Ve ! er, menedare ! Där sväva

 :,:i rymden redan domsens svärd ! :, :

Ett folk i vapen står mot eder ;

och stupar i sitt blod en man.

strax föder jorden då en ann´.

och jämna tätna våra leder.

 

5

Dock, skona denna arma skara,

som ej sitt ödes skam förstått !

Låt högsint glömska straffet vara,

 :,:som drabbar legohjonens brott. :, :

Men slå till jorden utan skoning

de blodsmän, som dem drifva fram,

som skända, sölande i skam,

sin egen moders helga boning.

 

6

O, kärlek, du, till fosterjorden,

sänk dina flammor i våra barm !

Kom frihet, segerängeln vorden,

 :,:och led oss du i stridens larm. :, :

Inför all världen så vi bära

ett vittnesbörd om samlad makt :

och ovän, vi till fota lagt,

ser döende triumfens ära.