Josef Hillström

1

Han föll för de mördande kulornas så !

I kampen mot väldet till slut.

De mäktiga vunno sin seger, sitt mål,

Som ofta och alltid förut.

Om liv eller frihet han tiggde dem ej,

Han fordrade rättvisa blott,

Och svaret var domarens stenhårda nej

Och bössornas dödande skott.

 

2

Den tystnat den stämma, som manande ljöd

I livsvarm och segerrik tro.

Det hjärta, som klappat i brinnande glöd.

Har stelnat i dödskylans ro.

Dock minnet skall leva i kommande tid

Hans sång, fast vi sångaren mist

Skall följa vår fana i sekellång strid

Till lycka och seger till sist.

 

3

Och vinden med frihetens budskap en gång

Skall susa kring länder och hav

Och sjunga sin mäktiga, jublande sång

För blommor och gräs på hans grav.

Den morgonsol varom han diktat och drömt

Skall säkert med löften och hopp

Ur skuggor och tårar som strålglansen gömt

För kommande släkten gå opp.