1Att skända och mörda och tända i brand,Att sämre än vilddjur vara,Att hugga och sticka med domnande hand,Det kallas att värna sitt fädernesland.Att hemmets torva försvara.2Att blödande styra på främmande kust,Med mördarevapen i händer,Att mista sin ungdoms krafter och must,Det kallas att kämpa med liv och lust,Pör hemlandets dyrbara stränder.3När hustruns och barnens manliga stödSänts ut i kulsprutskuren.När barnen få hungra och gråta för bröd,När fadern snart finner en smärtfull död.Det kallas skydda kulturen.4Alt föras tillsammans som själslösa djur,Att mörda och själva mördas,Jag aldrig kan kalla det själv naturOch inte förtjänar en mördarkultur,Att skyddas och älskas och vördas.5När vansinnet blomstrar i fullaste glans,Och kriget sin gröda ses bärja,Jag kallar det ära, den högsta som fanns,Att kasta den mördande blodiga lans,Och bryta i stycken sin värja.
Ära
Aredolff, M.
Text : M. Aredolff (≤1924).
Paru aussi dans : Skandinavisk IWW sångbok : upplysning, organisation, frihet. — Seattle, Wash. [USA] : Skandinaviska propagandagruppen [1924 ca] (p. 37).