Accueil > Chansons > Ära

Ära

Aredolff, M.


Text : M. Aredolff (≤1924).


1
Att skända och mörda och tända i brand,
Att sämre än vilddjur vara,
Att hugga och sticka med domnande hand,
Det kallas att värna sitt fädernesland.
Att hemmets torva försvara.
 
2
Att blödande styra på främmande kust,
Med mördarevapen i händer,
Att mista sin ungdoms krafter och must,
Det kallas att kämpa med liv och lust,
Pör hemlandets dyrbara stränder.
 
3
När hustruns och barnens manliga stöd
Sänts ut i kulsprutskuren.
När barnen få hungra och gråta för bröd,
När fadern snart finner en smärtfull död.
Det kallas skydda kulturen.
 
4
Alt föras tillsammans som själslösa djur,
Att mörda och själva mördas,
Jag aldrig kan kalla det själv natur
Och inte förtjänar en mördarkultur,
Att skyddas och älskas och vördas.
 
5
När vansinnet blomstrar i fullaste glans,
Och kriget sin gröda ses bärja,
Jag kallar det ära, den högsta som fanns,
Att kasta den mördande blodiga lans,
Och bryta i stycken sin värja.

Paru aussi dans : Skandinavisk IWW sångbok : upplysning, organisation, frihet. — Seattle, Wash. [USA] : Skandinaviska propagandagruppen [1924 ca] (p. 37).