Var medborgarsång

1

Vi födas nakna på jorden ned,

då äro vi alla lika,

Men sedan vi delas i tvenne led,

som fattiga kallas och rika.

Den fattige fostras i barndomens år

med lögner om gudar och andar,

den rike i krämareskolan går

att lära sig leva på andra.

 

2

Den fattige tvingas med knekttröjan på

att lära sig människor slakta,

det gods som man stulit från oss skall vi gå

att som tjuvarnas tjänare vakta.

Vad har du väl syndat du armodets son,

att man dig så öppet förhånar,

ty först blir du utsatt för stöld och för rån

sen dig man till vaktare lånar.

 

3

Man ofta hört sägas att rättvisans dag

skall randas för människor alla,

men ännu som trälar för knutpiskans slag

vi gå när de höga befalla.

Om vi är för svaga att slita de band,

de bojor, man kring oss har slagit,

så skall vi dock säga vår tanke ibland.

om dem som har allt från oss tagit.

 

4

Vi vilja ej längre som pelare stå

för ruttnande konungatroner,

och ej som valboskap vilja vi gå

för jobbande riksdagsfraktioner.

Vi tröttnat på skojet i riksdagens hus

där mörkmännens penningepåvar

med våld söka släcka sanningens ljus,

när dumheten bränns av dess låga.

 

5

Kamrater, vi måste själva gå fram

och störta förtryckarebandet,

och höja oss upp ifrån träldomens skam,

och sedan vi rengöra landet.

Vi rensa den luft som de svarta gjort kvav,

vi störta tyranner och troner.

Åt allt som har tryckt oss, skall grävas en grav,

vid ljudet av frihetens toner.