Den Vita slavinnan

1

Än minnes jag väl hennes drag :

Skär lyste hyn under hatten.

Trasig hon gick, en svältlön kon fick

och sov, i en park under natten.

En gammal häxa smög sig då

ur mörkret fram och talte så :

 

(Refr.)

Natten är kall min kära

följ mig ! Ack var ej rädd !

Jag bjuder guld och ära

och vila på sidenbädd.

Pärlsmyckad får du åka och sköta din lyxbils ratt,

applådernas sus i rampens ljus

och lycka båd dag och natt …

 

2

Fem år förgått — tiden har brått !

Flickan är icke densamma,

glädjen är slut, sjukdom släckt ut

kindernas rodnande flamma.

Nät-helst hon stannar, trött att gå,

hör hon en röst som viskar så :

 

(Refr.)

 

3

Så varje dag svältlönens slag

drabbar de trälande unga.

Men den som bär, ansvaret är

utsugarn av dem i klunga.

Arbetets kvinnor utan hem

en avgrundsstämma frestar dem :

 

(Refr.)